Igår kollade jag på Never say never. En dokumentärfilm om Justin Bieber. Tror att filmen hade varit jättebra om man gillade hans musik. Jag kan två låtar med honom, Baby och Where are you now. Baby spelades precis i slutet, men den sistnämnda var utan synhåll, vilket var en besvikelse. Kände mig inte så hemma eftersom jag inte kunde något. Fanns dock tusentals andra småtjejer som kände sig hemma. Sjukt.

Och där skrev jag just åtta meningar om Justin Bieber. Vem trodde att det skulle hända?

Iallafall. Sofia (och halva ulricehamn) har varit på peace&love i veckan. Igår ringde hon mig när Daniel Adams Ray spelade. Hon ringde när Those Dancing Days spelade. Hon ringde när Håkan spelade. Fick höra öppningslåten (dom där jag kommer från). Jag blev mycket glad. Vad som gjorde mig ännu gladare var att hon ringde igen, klockan ett. Håkan spelade Shelley, som är en av mina absoluta absoluta favoriter. Blev lite tårögd. Saknar Håkan, hade velat vara på peace, och har inte träffat Sofia på riktigt på drygt tre veckor. 

Nu ska jag sjunga lite Where are you now (kan alla wailingar) och göra teori. Wiho.