Hon är en utav mina närmsta vänner. Jag och Cornelia har hållt ihop i över tio år på ett ganska konstigt sätt. Vi bor i olika städer men har båda någon slags kontakt i "varandras" stad. Vi har så många fina minnen ihop! Om hur vi firade in våren i hennes hängmatta, hur vi åkte omkring i hennes båt, om alla "fotosessions" vi har haft, om hur vi har planerat in vår framtid långt in på småtimmarna många nätter, om hur vi har skrattat så vi vikit oss tusen gånger bl.a. när Cornelias bror inte kom med bussen påväg hem från Malmö innerstad. Låter taskigt men ack så kul det var. Om hur vi har sprungit flera mil för att Cornelia kanske är den mest vältränade och snyggaste kompisen jag har.

Japp, men ni fattar. Jag och Cornelia är grejen liksom. Saknar henne!

Jag kan höra hennes skratt som börjar med en andning nu. Typ: Haaaaaaaaaaaaaaaaaa. Ja. Så låter Cornelias skratt.