min älskade cykel

A S A R G. Ni som inte tycker om när andra berättar om sin otur, fortsätt inte läsa.
För en vecka sedan, då det inte låg snö på marken cyklade jag till bussen (1 km från huset). La cykeln vid busskuren och gick på bussen som tog mig till skolan.
Idag tvingade mor mig att hämta cykeln, för jag har inte haft orken att cykla 1 kilometer uppåt i snö innan. Så jag fick allt bege mig till vägen för att hämta den. När jag kommer ner ser jag nästan ingenting eftersom klockan var halv sex på kvällen. Sedan var det ungefär 30 cm snö som täckte cykeln så den var svår att hitta. När jag skulle lyfta upp den hade den fastnat i långt gräs och skit. Efter mycket slit fick jag till slut ut den på vägen tänkte då låsa upp den. Tror ni det går? Nej, klart som fasen att det inte går, för låset har frusit. Fick alltså släpa den uppför alla backar då den var låst (stannade till två gånger till och försökte allt jag kunde att låsa upp den, vilket inte gav något resultat). När jag kämpat mig upp för den sista jobbigaste backen till mitt hus skulle jag ställa in den i källaren. Jag var tvungen att bära den över 50 cm snö för att nå dörren. Efter allt slit stod den i slutet i garaget, på sin vanliga plats och jag tänkte "jag testar väl en sista gång att låsa upp den då". Tror ni det går? SJÄLVKLART går låset upp på första försöket.
Varsågoda för denna glädjegivande text, vet att ni skrattar, jag är själv skadeglad. Hade tänkt gå och gräva ner mig nu. Tudi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0