En vän sa såhär till mig en gång "du måste lära dig att leva i nuet" då jag har väldigt lätt att drömma sig bort till det som komma skall. Jag har lärt mig att leva i nuet, iallafall en början. Man tar vara på allting så himla mycket mer då. Ett exempel var när jag klippte gräset hos min mormor och morfar i lördags förmiddags. Mormor sprang ut när himlen öppnade sig och skrek "Becka, skynda dig och kom!" Hon tyckte nämnligen inte att jag skulle klippa gräset i ösregn. Så stod vi där under deras stora gröna träd. Båda tryckta mot trädstammen för att få så lite regn på oss som möjligt. Vi stod och tittade ut mot regnet och alla andra fina stora träd som fortfarande hade den fina gröna färgen som somriga träd har, ja för vi får faktiskt inte glömma av att det fortfarande är en sommarmånad, iallafall i 3 och en halvtimma till. Vi pratade inte så mycket, pratade om skolan och skrattade lite åt att det faktiskt kan komma såhär mycket regn på en gång.
Sen slutade det regna och jag fortsatte att klippa gräset, och mormor fortsatte att laga mat. Allt fortsatte som vanligt, bara att jag tog vara på den fina, lilla stunden tillsammans med min mormor under ett träd.