hey mrs Carter

Men alltså ja, jag och Fanny åkte ju ett tidigt tåg upp till Stockholm i onsdags. Där shoppade vi och strosade vi omkring en hel del, men huvudsyftet var ju förstås att se Beyoncé. Här är Fanny utanför Globen, 
Vi var förstås så otroligt pirriga, spända och nervösa. Vi skulle ju faktiskt se vår barndomsidol.
Och vilken show hon bjöd på! Trots att vi hade sittplatser så stod vi upp under hela konserten, stod dansade hoppade och skrek. Kollade på varandra inför varje ny låt och visade ståpälsen på armen. Den kvinnan kan leverera. 

Bäst var Love on top (där hon fick hela publiken att sjunga med) "Why don't you love me", "Irreplaceable" (där hon flög från sin stora scen till en mindre i publikhavet) "Survivor", "Crazy in love" (!!) och "Diva". Fett var också när hon sjöng de gamla godingarna som "Single Ladies" då taket nästan lyfte eller när hon så fint avslutade med "Halo". Tyckte dock nästan alla låtar var bra. Det var verkligen så fantastiskt bra så jag känner att jag måste se henne en gång till i livet. Jag måste det. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0